En afton landshövdigen

Företagarna, som jag är medlem hos sedan många år, hade igår kväll ett event i Länsresidentet i Göteborg som handlade om generationsskiften ett mycket viktigt ämne för alla familjeföretagare. Efter det att landshövdingsparet, Lars och Ann-Christin Bäckström, hälsat oss välkomna fick vi en intressant historielektion om den fantastiskt vackra byggnad som vi befann oss i. Huset byggdes 1650 och är den äldsta bostadsbyggnaden. Det uppfördes mitt under vår stormaktstid och skulle tjäna som tjänstebostad åt en av dåtidens mäktiga män fältmarskalken Lennart Torstensson och hans hustru grevinnan Beata De La Gardie. Huset ansågs så ståtligt att det länge gick under namnet det Torstensonska palatset. Huset stod klart 1651 men då låg Torstensson tyvärr sjuk på Ulvsunda gods och dog, 49 år gammal, strax efteråt så han fick aldrig möjlighet att flytta in själv. Istället blev det hans änka som bosatte sig i huset och det var alltså hon som stod som värdinna när kung Karl X Gustav med familj kom på sina återkommande besök. Huset kallades också för Kungshuset på grund av kungens många besök. Anledningen till detta var att Torstensson var mentor för kungen och kungen hade naturligtivs också lärt känna hans änka.
Slaget över danskarna som slutade med Freden i Roskilde, 1658, firades i detta hus och då stannade kungen och hans drottning Ulrika Eleonora under flera månader vilket befolkningen i stan var vädligt stolta över. Med tanke på den sergervind som de upplevt ville kungen starta ännu ett krig och då mot Brandenburg. Krigslyckan vände dock och vårt lands utrikespolitik såg mörk ut. 1661 öppnade kungen riksdag i Kronhusbodarna för att diskutera landets ekonomiska läge men denna riksdag blev också hans sista. Han blev sjuk i influensa och den 13 februkar dog kugen Karl X Gustav på andra våningen i det Torstensonska palatset. Det är lite svårt att förestålla sig att vårt land, Sverige, då var en sådan stormakt.
Vi fick också uppleva tre fantastiska skådespelare ifrån Forumbyrån iMalmö som mycket skickligt spelade upp tre olika scener som man mycket väl kan hamna i samband med generationsskiften. Sens moralen av scenerna var att det är inte alltid det vi säger som är det viktiga utan hur vi säger det.
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: